Ben skrev: ↑24 sep
Ser man till Sverige så gjordes det en del försök vid Bofors i avsikt att räkna ut vilka skottvidder kanonerna från Gustav II Adolfs tid egentligen hade. Bofors kom då fram till (6-pundig kanon) att utgångshastigheten skulle varit ca m/s. Generalmajor Harald Jentzen opponerade sig och menade att den knappast kan ha varit större än m/s, något som dock kritiserades av Gunnar Grenander. När Grenander själv räknade på tänkbara utgångshastigheter för dansk-norska kanoner på Fredriksten uppskattade han utgångshastigheten för 3- och 6-pundare till m/s.
Samtida mätningar finns förstås inte. På talet gjordes de första. Robins beräknade, utifrån praktiska försök med muskötkulor, att en 6-pundare skulle ha en utgångshastighet av m/s vid ett laddningsförhållande av 50 procent.
När det gäller kulornas vikt så varierade den förstås med kalibern, men också från land till land. Tar man Danmark-Norge som exempel så var diametrarna enligt gammal vikt så här:
1-pund = 50,01 mm
3-pund = 72,13 mm
4-pund = 79,39 mm
6-pund = 90,97 mm
8-pund = ,02 mm
pund = ,49 mm
pund = ,06 mm
pund = ,24 mm
pund = ,12 mm
Svenska värden var, i princip, att en pundig kula vägde 24 pund, allKanon
- För andra betydelser, se Kanon (olika betydelser).
Kanon (äldre benämning stycke eller bombard) är ett eldvapen av grov kaliber, främst avsedd för direkt eld. Kanoner avsedda för indirekt eld kallas traditionellt för haubits, om de inte särskiljs av andra specifikationer. Enligt modern standard skall en kanon vara av kaliber 20&#;millimeter eller grövre och ha en kaliberlängd större än 40, alternativt med en utgångshastighet över ljudets hastighet (från cirka &#;meter per sekund). Historiskt finns det dock sällan en universal standardisering, även mellan olika försvarsgrenar. Kalibergränsen har historiskt gått vid 12,7&#;millimeter i svenska flygvapnet[a] och kaliberlängd har ofta inte spelat någon roll för särskiljning mellan kanon och haubits etc.
Kanoner förekommer vanligtvis i truppslagen artilleri och luftvärn samt i flottan.
Eldrör
Kanonröret eller eldröret är den viktigaste delen av en kanon. De är nästan alltid tillverkade i tjock metall. Gamla tiders kanoner kunde ofta ha väggar som var uppåt en halv decimeter tjocka. I dessa stoppade man i runda kanonkulor (äldre benämning lod). Modernare eldrör är inte li
Tre kanonkulor av sten
Kanonkulor av sten var vanliga under medeltiden, men kulor av järn användes också.
hittades stycken kanonkulor i Riddarholmsskeppet, i Riddarholmskanalen, vid grävarbetet för en provisorisk bro som skulle anläggas mellan Munkbron och Riddarholmen. Kanonkulornas storlek varierar från ca 5 cm till ca 13 cm.
Förutom kanonkulor hittades bössor (kanoner), krutkammare till kammarbössor, en laddskyffel och kartescher. En av dessa kanoner, märkt med stadens krona, indikerar att den en gång tillhörde staden. Vilket kan tyda på att även skeppet var stadens egendom.
Skeppet är daterat med hjälp av dendrokronologi. Årsringarna på de ekar som skeppet är byggt av visar att de fälldes under åren
Kanonkulorna har varit utställda på Medeltidsmuseet.
Kanonen uppfanns i Kina någon gång mellan och talet.
Egentligen är det ingen som riktigt säkert vet när den första kanonen såg dagens ljus. Det troliga är att den allra första tillverkas i Kina omkring år De första eldrören var antagligen i bambu. Det viktiga här är att röret sköt projektiler av energin av en krutsprängning. Rören blev så klart snart tillverkade av metall för att klara mer krut för att kunna skjuta kraftigare projektiler och längre.
Kanoner kom först till Europa någon gång på talet. De äldsta pjäserna göt man av brons.
På talet började man även tillverka kanoner i laminerat järn, dvs flera lager med längsgående järnstänger vilka hölls samman av smidda ringar. Även läder och andra material användes (se läderkanon här).
Loshultskanonen
Loshultskanonen hittades utanför Loshults by och kallas Loshultskanonen eller Loshultsbössan. Denna har daterats till talet, och anses vara ett av världens äldsta bevarade eldvapen. Den förvaras numera på Historiska museet i Stockholm. Kanonen är gjuten i kopparlegering (brons).
De tyngre kanonerna göts ursprungligen i koppar och senare även i brons. Med tiden utvecklades tekniken för att tillverka gjutjärnskanoner
.