Hur bevisning i brottmål fungerar
I alla typer av mål åligger det domstolen att avgöra vad som är bevisat i målet efter en samvetsgrann prövning av allt som har förekommit. Utgångspunkten är att det råder fri bevisföring och fri bevisprövning. Det betyder att parterna kan åberopa alla typer av bevisning och att domstolen inte har några särskilda förhållningsregler när det gäller vilket bevisvärde den ska fästa vid en viss typ av bevisning. Analysen av bevisningen ska dock vara objektivt grundad och utföras strukturerat. Domstolens överväganden och slutsatser ska även redovisas i domskälen på ett sätt som gör det möjligt för läsaren av domen att följa hur prövningen har genomförts. För att dömas för ett brott i Sverige måste åklagaren lägga fram bevisning som gör att domstolen kan nå slutsatsen att det är ställt utom allt rimligt tvivel att den åtalade också är skyldig och som ett generellt uttalande kan sägas att det krävs mycket bra bevisning för att nå upp till &#;ställt utom allt rimligt tvivel&#;.
Domstolens bevisvärdering, dvs. verksamheten som sker för att besvara frågan om bevisningen når upp till kravet &#;ställt utom rimligt tvivel&#;, är komplicerad. Å ena sidan fi
Svar: Juridiska termer kan ofta vara svåra att förstå och hålla reda på för den som inte är insatt i juridik. I rättegångar gäller det för parterna i ett mål att föra fram olika former av bevis för domstolen. Här följer några bevisteoretiska termer som används i samband med bevisning i våra domstolar.
Bevisbördan (fi.todistustaakka) i ett rättsfall vilar på den som angående en viss omständighet måste föra fram bevisning för att vinna målet. Tydligast kommer bevisbördan fram i brottmål. I ett brottmål är det alltid åklagaren som har bevisbördan. Det är alltså åklagarens uppgift att styrka att just den eller de personer som är åtalade har begått de påstådda gärningarna. Dessutom måste han prestera så mycket bevisning att domstolen kan anse gärningarna styrkta. Om åklagaren inte lyckas med sin uppgift skall de åtalade frikännas.
Man kan även höra talas om ”äkta” respektive ”falsk” bevisbörda. Den ”äkta” bevisbördan syftar på den bevisbörda som nämndes och gavs exempel på ovan. Den ”falska” bevisbördan kan tydliggöras med ett exempel: En person är åtalad för ett grovt brott. Åklagaren har bevisbördan (den ”äkta”) och kan inte räkna med fällande dom annat ä
Är du i tvist? Så här går bevisningen till i domstolen
Dokumentmall: Förlikningsavtal
Vill du fördjupa dig än mer kan du läsa docenten Roberth Nordhs artikel i svensk juristtidning ”Bevisbörda och beviskrav i tvistemål”.
Men läs först denna artikel så du får lite kött på benen och en allmän förståelse för hela bevisapparaten.
Hur bevisar jag min sak i ett tvistemål?
I varje tvistemål bör man gå igenom bevisfrågorna i följande ordning:
1. Fastställ objekten för bevisprövningen (åberopsbördan)
2. Fastställ bevisskyldigheten (bevisbördan)
3. Fastställ bevisföringsskyldigheten (utredningsbördan)
Bevistema i dispositiva tvistemål
I tvistemålsprocesser ska parterna försöka bevisa sin ståndpunkt genom att föra fram bevisning. Den bevisning som förs fram av en part till stöd för partens påstående ska läggas fram vid huvudförhandlingen i domstolen. Det kan ske på olika sätt; genom genomgång, presentation eller uppspelning under förhandlingen, hänvisning eller förnyade förhör. På vilket sätt detta sker klargörs som regel före huvudförhandlingen, dvs. under beredningen av målet. Bevistema är inte bara ett begrepp som förekommer vid brottmål utan har även en central roll i dispositiva tvistemål. I dispositiva tvistemål får domstolen inte ta ett beslut på annat än det som parterna har lyft fram i målet. Om du hamnar i tvistemål i domstol är det klokt att hålla koll på lite grundläggande terminologi. I denna artikel kommer vi att ta oss en närmare titt på termen bevistema och dess innebörd.
Betydelsen av bevistema
Ett bevistema kan beskrivas såsom det som ska bevisas. Med andra ord är bevistema de omständigheter som parterna försöker bevisa med sin bevisning. Såsom bevistemat uppställs i praktiken ofta ett påstått sakförhållande, att en person vid en viss tidpunkt och på en vi
.