Oorganisk kemi
Oorganisk kemi är den delen av kemin som handlar om oorganiska föreningar. Kemiska föreningar av huvuddelen av grundämnena räknas som oorganiska, men den enorma mängden kolföreningar räknas (med några få undantag) däremot till den organiska kemin. Även enkla föreningar av kol, som inte innehåller väte, räknas som oorganiska, till exempel själva grundämnet kol, koldioxid, karbonater och karbider. Begreppet oorganisk kemi kommer sig av att det ursprungligen syftade på de kemiska föreningar som inte hörde ihop med levande organismer.[1] I gränslandet mellan oorganisk och organisk kemi befinner sig bland annat den metallorganiska kemin och studiet av komplex. Även om oorganiska föreningar återfinns i naturen som mineraler och kan återfinnas i ganska ren form så framställs de flesta preparat i laboratorium.
Nyckelbegrepp
Den största delen av de föreningar som är oorganiska är salter och består av joner. Exempel på salter är till exempel magnesiumklorid (MgCl2) och natriumoxid (Na2O). Huvuddelen av ett salt är elektriskt neutral då jonernas elektriska laddningar tar ut varandra. Många av dessa oorganiska föreningar kännet
Salter
Salter eller jonföreningar är jonbundnakemiska föreningar som består av positivt laddade katjoner och negativt laddade anjoner sammansatta så att nettoladdningen blir neutral, det vill säga noll. Ett exempel är natriumklorid NaCl (koksalt) som består av katjonen Na+ och anjonen Cl−. Ett annat är kalciumfluorid CaF2 som består av katjonen Ca2+ och anjonen F−. I det senare fallet krävs två fluoridjoner per kalciumjon för att nettoladdningen skall bli noll. En jon kan:
- bestå av en enskild atom som fluoridjonen F− eller av flera atomer som sulfatjonen SO42−
- vara oorganisk som natriumjonen Na+ och kloridjonen Cl− eller organisk som acetatjonen CH3-COO−.
I fast form bygger jonerna upp kristaller i ett strikt mönster. I lösningsmedel dissocierar jonerna, och rör sig mer oberoende av varandra. Således är till exempel kalciumsulfat dissocierat i en kalciumjon (Ca2+) och en sulfatjon (SO42−):
En lösning av salt i vatten utgör en elektrolyt, dvs lösningens joner kan leda elektricitet, något som för övrigt även smälta salter kan göra.
Molekyler som innehåller både ett katjoniskt och anjoniskt center, exempelvis aminosyror kall
Oorganisk vs organisk kemi: Vad är skillnaden?
Published on April 19,
Skillnaden mellan organisk och oorganisk kemi är uppenbar för varje professionell anställd på det kemiska laboratoriet och för alla människor som inte skolkade under de grundläggande kemilektionerna. För många är denna allmänna kunskap tillräcklig för att börja. Men om du bara ska ägna din tid och ansträngning åt experiment med kemiska reagenser är det ett bra val att börja med skillnaden mellan dessa två grundläggande grenar. Så låt oss uttrycka allt med enkla ord och beskriva teorin med giltiga exempel på verkliga föreningar och deras användningsområden.
Allmän information om oorganisk kemi
När du börjar studera grundläggande kemi i skolan börjar du vanligtvis med oorganisk kemi. Det är en vetenskapsgren som handlar om både de fysiska och kemiska egenskaperna hos föreningar och deras syntes genom olika typer av reaktioner. Vid denna tidpunkt studerar du också molekylstrukturen hos oorganiska föreningar, som kännetecknas som enklare. Faktum är att även om en fullständig nybörjare tar en titt på molekylformlerna för sådana ämnen och jämför dem med organiska ämnen, kommer han lätt att märka den uppenb
Salter
Salter är uppbyggda av positiva och negativa joner. Jonerna hålls ihop av elektriska krafter, jonbindningar. Som fasta ämnen bildar salterna kristaller. De flesta salter är vita, men det förekommer även andra färger. Många salter är lättlösliga i vatten. Andra är svårlösliga eftersom jonerna dras mycket starkt till varandra. I de flesta fall är den positiva jonen i ett salt en metalljon. Ammoniumjonen är ett viktigt undantag. Den kan bl.a. bilda salmiak. Salter kan bildas genom neutralisation, reaktion mellan en oädel metall och syra eller direkt reaktion mellan metall och halogen. Även oxider är salter.
Vissa salter innehåller inte bara de negativa och positiva jonerna utan även vatten. Vattnet är bundet inne i saltkristallerna, men kan avlägsnas om saltet upphettas kraftigt.
Gips (kalciumsulfat) och kopparsulfat är exempel på salter som innehåller kristallvatten. Bränd gips erhålles genom att upphetta vanligt gips så att kristallvattnet går bort. N&aum
.